- Mamma

 Det har återigen varit tyst här på bloggen..
Det var mycket där i slutet på juni och början på juli med packning och flytt, men allt gick iaf bra.

Men det har hänt en del annat sen dess... den 26/7 får jag ett samtal av pappa. Mamma har åkt ambulans från jobb in till sjukhuset. Hon hade tydligen trillat ihop på jobb. Pappa satt hemma och väntade på att sjukhuset skulle ringa honom så att han kunde åka in till mamma.
Ungefär 2h senare ringer han igen och säger att han är på väg in till sjukhuset, mamma hade tydligen fått en blödning i hjärnan och låg nedsövd.
En halvtimme senare ringer han igen. Mamma kommer inte vakna igen.
Min värld rasade.
Jag kan se mig själv ovanifrån, sittandes i soffan i källaren och verkligen Skrika ut min sorg. 
Vi åkte i ilfart in till sjukhuset, där satt jag och höll mammas hand i ungefär 2h. Vi fick reda på att om ingenting händer under natten så ska vi komma tillbaka vid 13 tiden dagen efter för att stänga mammas respirator.
Så galet overkligt. Hur kan hon bara inte vakna igen?!
Morgonen den 27/7 ringer pappa och säger att mamma har blivit mycket sämre och att vi måste skynda oss in. Återigen kör vi i ilfart in till sjukhuset, vi får sitta med mamma en stund innan de stänger av hennes mediciner. Tillslut är det enbart maskinen som andas åt henne som faktiskt ser till att hon ännu är vid liv.
Vi lämnar rummet innan de stänger respiratorn. Efteråt gör dom henne iordning och vi får sitta med henne igen. Återigen, helt overkligt. Mamma.. min mamma! Död.. Finns inte mer..
kl8.43 den 27/7 slutar mammas hjärta att slå, ca ett dygn efter en massiv hjärnblödning.
Mamma hade inte ens fyllt 60 år! Jag är förvisso 33 år gammal, men kände mig som ett litet barn igen. Hur ska jag leva vidare utan min mamma? Hur gör man ens det? Hur går man vidare?
Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg att ringa henne, men kommit på att hon finns ju inte mer. Jag saknar henne så att det gör ont!
För evigt älskad, för evigt saknad! <3