Jag är ganska så säker på att det snart kommer dyka upp små tänder i munnen på Louie.
Han dreglar otroligt mycket, och ska bita på precis allting.
Innan har det varit mer att allting ska in i munnen och smakas på, men nu biter och gnager han på riktigt. Vilket faktiskt gör ganska ont när det råkar vara ens finger han har i munnen!
Idag har han varit på riktigt dåligt humör, varit grinig och gnällig i princip hela tiden! Ingenting har fungerat. Provade hans stol i köket, i vardagsrummet, gåstolen, babygymmet, babybjörnen, ligga bredvid mig i soffan, sitta i soffan, sitta i mitt knä..! Som mest var han nöjd ungefär 10 sekunder..
Det enda som fungerade var att snutta tutte, eller om jag stod upp och vaggade honom!
Han har dock inte haft nån feber, vilket ju är skönt!
Kanske är det så att vi varit lite bortskämda med en väldigt snäll unge innan.. Han har lixom alltid varit himla snäll och go och glad. Har han skrikit eller varit grinig så har det alltid funnits en logisk förklaring. Trött, hungrig, behov av ny blöja.. Och han har alltid blivit glad igen så fort vi listat ut vad han ville och gett honom det. Han har kunnat ligga bredvid mig i soffan och lekt.
Kanske därför som det tar så hårt på mig nu när han är på dåligt humör utan någon uppenbar anledning...
Nätterna är fortfarande katastrof. Eller ja, det finns ju dom som har det mycket värre! Han har ju iaf inte kolik...
Men han sover som max 1,5-2h i sträck innan han vaknar, och han kan inte somna om själv utan han måste för det mesta upp i ens famn och bli vaggad.
Ja, jag är medveten om att det förmodligen är helt och hållet vårt eget fel..
Det sliter otroligt på mig iaf, att inte få sova mer än 2h i sträck.. och även om han somnar om nästan direkt igen så fort man vaggar honom, så tar det ju ändå en stund för mig att somna om.
I söndags så tog Ph med sig en nymatad Louie och var iväg i 4h. Jag hade riktig egentid för första gången sen Louie föddes! Det kändes väldigt konstigt, men jag hann inte tänka så mycket på det.. för jag gick direkt och lade mig och klev inte ur sängen igen förrän de var tillbaka!
3h sömn, underbart och välbehövligt!
Dock vaknade jag nån gång och hade panik över att Louie inte låg bredvid mig, det tog några sekunder innan jag kom ihåg vart han var och jag hann tänka väldigt många katastroftankar på dom sekunderna! ^^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar