Filur har varit hos oss nästan 2 veckor nu. Känns helt ofattbart!
Vi har dock bara varit hemma sen i tisdags.
Filur föddes med urakut kejsarsnitt, och jag åkte på en infektion så vi var inlagda i 8 dagar.
Berättar mer i ett annat inlägg som sagt ^^)
Det känns riktigt jävla skittråkigt att nästan alla Phs 10 dagar gått åt till att vara på sjukhuset och inte hemma, men det finns inget att göra åt det..
Vi har iaf börjat få lite rutin och amningen börjar gå bra.
Vi har börjat lära känna varandra lixom ^^)
Vissa säger att kärleken kommer direkt, medan andra säger att det kommer efter hand.
För mig kom kärleken direkt. Och den är fullkomligt överväldigande!
Det känns nästan som att hjärtat ska sprängas av kärlek till den här lilla fisrumpan! <3
Han sover bra på förmiddagarna, men är mer vaken på eftermiddagar och kvällar.. Han gillar inte riktigt att ligga själv, vill gärna somna i mitt knä och är ibland svår att flytta över till babynestet utan att han vaknar..
Jag är kluven i den situationen, för han är så himla mysig och gosig att ha i famnen men samtidigt så har jag annat att göra. Ska jag sitta kvar och gosa eller försöka lägga honom ifrån mig och göra lite nytta? :P
Han har invigt både sin babysitter och sitt babygym, och dom har fungerat i 5 min ungefär sen är det inte roligt längre..
Och ja, nej.. han har fortfarande inget namn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar