Igår var det den 7 september.. alltså 1 månad kvar till bf..
Och imorgon är det 4 veckor kvar..
Det känns helt sjukt.
Jag hoppas att jag slipper gå över allt för mycket, men det känns ändå skönt att tänka att om 6 veckor så har vi iaf vår Filur här hos oss.
Vaggan är klar, skötytan är klar, väskorna är i princip färdigpackade, Ph har ordnat så han jobbar hemifrån from 1 oktober (så förhoppningsvis kommer Filur inte innan dess :P)
Det är bara vagnen kvar..
Jag är väldigt trött på att vara gravid.. det har jag förvisso varit ganska länge.. ^^)
Men det börjar bli riktigt jobbigt nu. Det är tungt, jag kan nästan inte böja mig alls, jag har jätteont i ryggen, sover superdåligt, har fått en inflammation i revbenet vilket gör väldigt ont och bidrar till den dåliga sömnen, foglossningen blir värre, fötter och händer har börjat svullna upp, och all jäkla acne jag har fått på rygg/nacke/hals/bröstkorg.. Det ser inte bara förjävligt ut, utan det kliar och gör ont oxå..
Samtidigt som jag är så innerligt trött på att vara gravid, och bara vill att Filurisen ska komma nu.. Så vill jag inte att det ska vara över.
Detta är lixom en del av vem jag är nu.. Jag är gravid. Jag kan knappt komma ihåg hur det känns att inte vara gravid. Och det är en märklig känsla att veta att en del av ens identitet snart ska försvinna. Även om jag får en ny del; att vara mamma.
Det ska förvisso bli skönt att få tillbaka min kropp, kunna röra mig, sova på mage och slippa dessa förbannade sura uppstötningar.. Men jag har vant mig vid att känna av Filurs rörelser. Varje morgon och varje kväll bökas det runt ordentligt, sitter jag för mycket hopsjunken så blir det protester..
Hur kommer det kännas att plötsligt inte vara gravid längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar