"inte gör någon nytta"

Jag står på kanten.. jag vinglar.. nu är jag väldigt nära att falla..
Aldrig förr har jag varit såhär nära..
Jag stirrar ner i den mörka avgrunden..
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra.. jag känner mig så ensam.. Det finns dock ingen som direkt kan hjälpa mig så det kan ju kvitta..
Det enda som hindrar mig från att lägga mig ner i fosterställning och gråta, är att jag vet att det inte gör någon nytta. Visst, det kommer nog kännas skönt för stunden.. Men sen då, sen ställer jag mig upp och står kvar på precis samma ställe som innan..
Dock med lite mindre tid på mig..