"Men ett helt år blev det ändå..."

På söndag har det gått exakt 1år sedan jag flyttade in hos Philip i Lund.
En flytt som gjordes enbart som en mellanlandning innan jag hittade eget.
Men ett helt år blev det ändå... Innan dess bodde jag i Vellinge, min första egna lägenhet. Men där bodde jag bara 7,5 månad. Sen flyttade jag vidare, och nu har jag flyttat vidare igen.
En jobbigt känsla faktiskt, att bo på många ställen men inte har något HEM.
I Vellinge hann jag knappt börja inreda innan det bestämdes att jag skulle flytta. Hos Philip bodde jag ju bara tillfälligt och dessutom HOS honom så där kunde jag inte börja möblera och inreda som jag ville. Jag hade för tusan knappt några saker uppe, bara de största av mina möbler.
I Vellinge kände jag mig inte riktigt hemma... Hos Philip trivdes jag jättebra förutom den lilla detaljen att jag bodde HOS honom, vi bodde inte tillsammans.
Och nu sitter jag här.. i en studentlägenhet i Helsingborg. Kommer nog trivas rätt bra här, det gör jag nämligen redan fast lägenheten är kaos med lådor.
Men hur kul är det att verkligen inreda och lägga ner energi på en lägenhet som bara är tillfällig? Här kommer jag ju inte bo hur länge som helst? Enligt mina planer 1 år.. men eftersom huset ska renoveras och byggas om så blir det ändå max 1,5 år.
Och sen då? Jag vill bo i en lägenhet som är MIN (eller möjligen vår) och där jag planerar att bo ett bra tag så det känns lönt att inreda och lägga ner energi på den. Och dessutom det viktigaste av allt,
att jag kan kalla det mitt hem!